Med anledning av första maj, arbetarklassens internationella solidaritets da, vill vi gratulera alla arbetare runt om i världen. Tillsammans med dem vill vi högtidshålla och högvärdera den klassolidaritet som denna dag skapar.

Första maj är en möjlighet för arbetarklassen att bestämt och tydligt tillkännage det faktum att den slutgiltiga frigörelse från fattigdom, underutveckling, krig, osäkerhet, diskriminering och brist på rättigheter kan endast skapas av den samhällsklass som producerar hela den ackumulerade rikedomen och välstånd som världen idag exponerar. Denna samhällsklass besitter inte bara förmågan att uppfylla och tillgodose mänsklighetens nuvarande behov, utan har förmågan att genom sitt arbete och sin kreativa kraft tillgodose mänsklighetens behov även i framtiden. I den samtida världen har denna kreativa kraft tagits som gisslan av ett system som på grund av sina inneboende motsägelser utsätter det människliga samhället för ständiga kriser. För att överleva dessa kriser utsätter den härskande klassen allt som har uppnåtts genom den kreativa kraften för risker och styr hela mänskligheten mot total undergång och förstörelse. Första maj är de människors dag som innehar nyckeln till frigörelsen från detta odugliga system och som kan förvandla nuvarande oro och elände till morgondagens hopp och vällbefinnande.

De senaste två årens djupa och omfattande ekonomiska kris som gjorde sig gällande först i de utvecklade kapitalistiska samhällen, visade gradvis sin destruktiva effekt i form av stora uppsägningar och ett ökat tryck på det dagliga livet för arbetarklassen i hela världen. Fortfarande finns inga tecken som tyder på en eventuell återhämtning och inget ljus syns i det mörker som denna kris har orsakat.

Mot bakgrund av denna situation har arbetare inte hållit sig tysta, utan ständigt protesterat och kämpat mot kränkningar av deras regeringar och arbetsgivare. Dessa protester har varit kontinuerliga och mer omfattande än på länge och vittnar om den samtida människans vrede mot det kapitalistiska systemet. Det är fortsättningen på dessa protester som håller hoppet för frigörelse från detta system levande.

I Iran har makthavarna för den islamiska regimen försökt förneka effekterna av denna kris på landets ekonomi. Men verkligheten har varit hänsynslös och konsekvenserna av krisen har varit så destruktiva att den inte kunnat döljas från någon. Under de senaste månaderna har en process av omfattande uppsägningar ägt rum som vittnar om krisens inverkan på landets ekonomi. Fabriker stängs en efter en och tusentals arbetarfamiljer lever under hotet att hamna i ett ännu mer ruinerat liv.

Kapitalisterna har utnyttjat denna situation för att införa hårdare arbetsvillkor för arbetarklassen. De omvandlar fasta anställningsavtal till tillfälliga kontrakt, anställda arbetstagare för löner under fattigdomsnivån, löner betalas inte ut i tid och avtal bryts utan någon som helst upprättelse.

Regimens arbetsrätt ger kapitalisterna möjlighet att fritt kränka arbetarnas rättigheter och försämra deras levnadsstandard. De iranska arbetarna har fortfarande inte beviljats rätten att organisera sig, rätten att strejka och rätten att bilda oberoende församlingar. Ett antal fackföreningsaktivister sitter fortfarande i fängelse på grund av deras stöd för arbetskamrater och protest mot den nuvarande omänskliga situationen. I skuggan av denna situation och inför den internationella arbetarrörelsens dag måste vi än en gång samla krafterna för att möta utmaningarna.

Det är uppenbart att det kräver en massiv rörelse och en enad kamp för att stoppa den iranska regeringen och de iranska kapitalisterna från att fortsätta sina övergrepp mot arbetarklassen. Individuella och defensiva reaktioner mot den kapitalistiska barbarin leder inte till någon nytta. De enskilda och spridda protesterna som ofta är begränsade till enskilda fabriker måste bli mer samordnade och få ett rikstäckande dimension. Men för att påskynda en sådan betydelsefull process krävs medvetenhet och noggrann planering samt undanröjande av de föreliggande hindren.

Upprättande av kontakter mellan radikala arbetarledare och samarbete mellan de i syfte att effektivisera kampen är viktigt för utbyggandet av arbetstagarorganisationerna och för att förena olika inriktningar inom arbetarrörelsen kring omedelbara och rikstäckande krav. Med tanken på den rådande politiska situationen kan utveckling i denna riktning förändra maktbalansen till arbetarklassens fördel.

Att tvinga regimen att erkänna upprättandet av oberoende arbetstagarorganisationer är en prioriterad fråga och i själva verket en förutsättning för att forma en offensiv uppsättning av strategier och taktiker mor regimen och arbetsgivarna. Därför är arbetarklassen i behov av stöd från sina allierade i de övriga radikala sociala rörelser för att kunna tvinga regimen och kapitalisterna till reträtt och skapa ett demokratiskt utrymme för bildandet av oberoende organisationer.

I år firas första maj i Iran efter ett år av massprotester mot regimen. Om innebörden av dessa protester var från början endast mot valresultatet så övergick de snabbt till ilska och avsky mot den islamiska regimen i sin helhet. Även om arbetarna har aktivt deltagit i dessa protester, så har de fortfarande inte haft möjlighet att visa sin närvaro som enade och organiserad klass. Följaktligen saknas precision och klarhet i deras framställda krav och protester.

Arbetarnas närvaro som en organiserad klass, och inte enbart som massor av arbetare, kommer att kvalitativt höja den demokratiska kapaciteten under nuvarande protester. Genom att anta denna strategi kommer arbetarklassen att kunna skapa en möjlighet att inta en ledande ställning och därigenom åstadkomma grundläggande sociala förändringar i samhället. Förekomsten av demokratiska rättigheter är således avgörande för arbetarrörelsen framsteg och bildandet av ett socialistiskt alternativ för samhället i stort.

Idag är den iranska arbetarklassen inte i början av processen mot frigörelse, utan tar ett steg mot den slutgiltiga frigörelsen. Iranska arbetare är medvetna om sina grundläggande rättigheter i stor skala, och kampen förs i olika former för att uppnå dem. Behovet av organisation och solidaritet har blivit en självklarhet som arbetarklassen genom mångformiga tillvägagångssätt försöker uppnå. Ett antal kompetenta, principtrogna och modiga ledare har framstått bland arbetarna och socialistiska idéer har förankrat sig i arbetarrörelsen. Allt detta är resurser som arbetarrörelsens har till sitt bifogande.

Låt oss på denna internationella arbetar dag visa vår gemensamma vilja att föra denna klasskamp framåt och tillmötesgå första maj med löftet om en evigt kamp.

Länge leve 1 maj, arbetarrörelsens internationella dag

Länge Leve frihet, jämlikhet och arbetarstat

Iranska kommunistiska partiet
första maj 2010